Igår var jag ute med några gamla klasspolare och hade riktigt trevligt. Vi träffades kolckan 2 på Stampen och kollade på bluesjammet som var riktigt bra. Derk Januari, på sång och bas, Chuck Anthony på gitarr, Ivan på sax och en för mig okänd trummis.
Inte kul för nästa gitarist att komma upp efter Chuck, som la ribban på tok för högt med sitt fantastiska gitarrlir.
Jammet fortsatte i samma höga klass och det verkade som om alla musiker hade blivit lite extra tända den här dagen. Professorn hade med sig en elplanka och sjöng ett par låtar varav den ena på svenska. Riktigt bra!
söndag 29 juni 2008
torsdag 26 juni 2008
Prestige
Idag kom det en tjej från någon öststat, som inte kunde någon svenska eller engelska. Hon verkade vänta på någon och efter en stund hade hon fått telefonkontakt med en person som satt någonstans. Hon gav mig luren och någon som pratade svenska sa åt mig att släppa in henne.
Jaha, och vem är du, frågade jag men fick inget vettigt svar.
Efter en stund kommer en stor kraftig vältränad kille som är ett huvud längre än mig och möter tjejen. Han säger åt mig, på ett befallande sätt: Hon kommer med mig.
Jag tyckte det lät alldeles för befallande och påminde om rena maffiastilen. Typ: Håll klaffen annars slår jag till dig.
Därefter gick han bara förbi med tjejen i näven.
Jag sa: Så här funkar det inte, hon måste betala inträde.
Han nonchalerade det hela och knallade vidare.
Jag retade mig direkt, på stilen han använde vilket föranledde mig att tillkalla förstärkning. Detta resulterade sedan till att han fick gå och betala för tjejen i alla fall, med två väktare i släptåg.
Måste varit pinsamt för honom, när den tuffa attityden rasade sönder inför bruden han skulle imponera på. Dels för att jag vågade göra något, dels för att de två väktarna var kvinnliga och till sist för att han var så gniden för att han inte betalade för damen.
Inte konstigt att han tittade på mig samtidigt som han pekade med ett finger mitt i pannan. Typ: Ett skott i huvudet var vad jag kunde räkna med.
Allt hade med prestige att göra. Han kränkte mig genom att bestämma hur jag ska göra. Jag blev så förbannad av översittarstilen att jag engagerade mig på ett sätt som jag normalt sett inte gör. Hade han varit ödmjukare så hade jag inte brytt mig.
Så här efteråt så ångrar jag mig. Inte värt ett skott i pannan för något som inte berör min egen ekonomi. Hade jag struntat i allt så hade jag säkert glömt att han var stöddig, vid det här laget. Nu hänger det kvar en viss onödig oro, speciellt som ryssarna även torskade mot spanien.....
Jaha, och vem är du, frågade jag men fick inget vettigt svar.
Efter en stund kommer en stor kraftig vältränad kille som är ett huvud längre än mig och möter tjejen. Han säger åt mig, på ett befallande sätt: Hon kommer med mig.
Jag tyckte det lät alldeles för befallande och påminde om rena maffiastilen. Typ: Håll klaffen annars slår jag till dig.
Därefter gick han bara förbi med tjejen i näven.
Jag sa: Så här funkar det inte, hon måste betala inträde.
Han nonchalerade det hela och knallade vidare.
Jag retade mig direkt, på stilen han använde vilket föranledde mig att tillkalla förstärkning. Detta resulterade sedan till att han fick gå och betala för tjejen i alla fall, med två väktare i släptåg.
Måste varit pinsamt för honom, när den tuffa attityden rasade sönder inför bruden han skulle imponera på. Dels för att jag vågade göra något, dels för att de två väktarna var kvinnliga och till sist för att han var så gniden för att han inte betalade för damen.
Inte konstigt att han tittade på mig samtidigt som han pekade med ett finger mitt i pannan. Typ: Ett skott i huvudet var vad jag kunde räkna med.
Allt hade med prestige att göra. Han kränkte mig genom att bestämma hur jag ska göra. Jag blev så förbannad av översittarstilen att jag engagerade mig på ett sätt som jag normalt sett inte gör. Hade han varit ödmjukare så hade jag inte brytt mig.
Så här efteråt så ångrar jag mig. Inte värt ett skott i pannan för något som inte berör min egen ekonomi. Hade jag struntat i allt så hade jag säkert glömt att han var stöddig, vid det här laget. Nu hänger det kvar en viss onödig oro, speciellt som ryssarna även torskade mot spanien.....
tisdag 24 juni 2008
Benickebrinken
Arbetet med Benickebrinken började i november 2007, med att man skulle täta taket till toaletterna som ligger under backen. Då med en skitig pressenning som skydd för insyn och oväder.
Detta arbete fortsatte sedan med reparation av staketet mot Österlånggatan, där två av pelarna böts ut. Nu verkar i alla fall staketstolparna vara klara och arbetet med själva staketet tar vid. Det böts delvis 2006 eller om det var 2005 men byts alltså igen.
Hur lång tid det kommer att ta har jag ingen aning om men förhoppningsvis är det klart till hösten.
Ironiskt är att man skulle ha hunnit bygga ett helt hyreshus under samma tid.
Detta arbete fortsatte sedan med reparation av staketet mot Österlånggatan, där två av pelarna böts ut. Nu verkar i alla fall staketstolparna vara klara och arbetet med själva staketet tar vid. Det böts delvis 2006 eller om det var 2005 men byts alltså igen.
Hur lång tid det kommer att ta har jag ingen aning om men förhoppningsvis är det klart till hösten.
Ironiskt är att man skulle ha hunnit bygga ett helt hyreshus under samma tid.
söndag 22 juni 2008
Väder
Jag tittar ut från fönstret och konstaterar att det är strålande solsken. Som gjort för att ta en tur ut till Waxholm.
För att vara på säkra sidan kollar jag med SMHI och då grusas mina planer. Där visas ett svart moln.
Konstigt, jag som inte ser ett enda, från fönstret. De där meterologerna är ena riktiga skojare och att de har sådan makt över oss är en stor skandal.
Nu vetifasen om jag ska åka ut i skärgården. Vem vill sitta och frysa på en båt?
Jag måste anlita en expert, min fru alltså. Hon cyklade just till jobbet och om jag ringer henne så kanske hon kan bedöma situationen bättre eftersom hon har bättre överblick.
Jag hinner inte mer än tänka tanken innan hon ringer.
-Det är klarblått och inte ett moln i sikte, utom ett pyttelitet bakom slottet. Gör dig klar och åk ut en sväng, säger hon och det är precis vad jag ska göra.
För att vara på säkra sidan kollar jag med SMHI och då grusas mina planer. Där visas ett svart moln.
Konstigt, jag som inte ser ett enda, från fönstret. De där meterologerna är ena riktiga skojare och att de har sådan makt över oss är en stor skandal.
Nu vetifasen om jag ska åka ut i skärgården. Vem vill sitta och frysa på en båt?
Jag måste anlita en expert, min fru alltså. Hon cyklade just till jobbet och om jag ringer henne så kanske hon kan bedöma situationen bättre eftersom hon har bättre överblick.
Jag hinner inte mer än tänka tanken innan hon ringer.
-Det är klarblått och inte ett moln i sikte, utom ett pyttelitet bakom slottet. Gör dig klar och åk ut en sväng, säger hon och det är precis vad jag ska göra.
tisdag 17 juni 2008
Priser
Det är konstigt hur fixerad man är på priser. Jag anser att man ska kunna få ett mål mat under 150:- kronor. Finns det inga rätter under det priset så går jag aldrig in på stället och skulle de inte ens ha en matsedel synlig från utsidan så är det ingen idé att ens tänka på att köra in näsan. I baren ska man kunna få något under 100-lappen, hellst under 65:-. Allt annat är dyrt.
Samma sak med öl. Den ska inte kosta mer än 1:- per cl. Det är ok om ölen kostar mer om man får något extra för den, såsom t.ex: livemusik.
Att jag tror att det är min brist på obegränsat med pengar som gör att jag hellre äter något som är ok för 130:- än något som är supergott för 450:-. Det kan också vara vetskapen av att jag blir lurad om jag pröjsar 450:- för en måltid eller också kan det vara för att jag kommer fram och tillbaka till Dublin för mellanskillnaden.
Samma sak med öl. Den ska inte kosta mer än 1:- per cl. Det är ok om ölen kostar mer om man får något extra för den, såsom t.ex: livemusik.
Att jag tror att det är min brist på obegränsat med pengar som gör att jag hellre äter något som är ok för 130:- än något som är supergott för 450:-. Det kan också vara vetskapen av att jag blir lurad om jag pröjsar 450:- för en måltid eller också kan det vara för att jag kommer fram och tillbaka till Dublin för mellanskillnaden.
söndag 15 juni 2008
Stängt på Akkurat
Akkurat har stängt på söndagar tre veckor framöver. Detta fick tjejen bekräftat då hon bokat upp möte med tre andra kärringar där. De fick möta upp mig på Helenes krog som ligger nere vid Slussen och erbjuder en perfekt solnedgång. Dessvärre har man inte annat än plastmuggar att servera öl och vin i, dessutom till på tok för höga priser. Typ 44:- för en stor stark och 54:- för en Eriksberg flaska (eller om det var 56:-).
lördag 14 juni 2008
Wirströms
När vi är på väg hem från min frus jobb så ser vi hur molnen hopar sig och inser då att det där med att se fotbollen i Kungsträdgården eller på Skeppsbron kommer att bli en blöt historia. Geniknölarna gnuggas och vi kommer fram till att det smartaste måste vara att gå till någon pub med TV-apparater. Vi tänkte till lite extra och kom underfund med att alla andra fotbollsfantaster, speciellt engelsmännenen som brukar hänga på Wirströms, kommer att vara i Kungsträdgården för att se matchen på storbildsskärm, så då blir det lagom med folk på Wirströms. Dessutom ser de inte det annalkandes regnvädret.
Vi anländer och får perfekta platser framför två bildskärmar och efter att ha armbågat oss fram till bardisken så sitter vi fullt utrustade till matchen. Lagom till start av matchen så kan vi se hur regnet börjar ösa ner utanför i gränden, vilket visar att vi gjorde rätt val att skippa utomhusscenerna.
En riktigt bra match fram till sista minutrana, som dessutom var på övertid. Då kom spiken i kistan. De hala spanjorerna hade just slinkit undan från en klar frispark och gör det sista målet. 1-2 till Spanien slutar matchen. Fy fasen. Här måste det dränkas sorger.
Snackar med en snubbe som brukar spela på jamet då Mats Qwarfordt kommer förbi och hälsar. Tydligen ska Bill Örström spela i källaren och Mats ska agera som gästartist. Bra musik med andra ord.
Det blev att man fastnade några timmar till och avnjöt blues när den är som bäst.
Några länkar, i brist på färska fotografier:
Bill Örstöm: http://www.billohrstrom.se/
Mats Qwarford: http://www.yonder.nu/
Från förr: http://www.progg.se/band.asp?ID=840
Vi anländer och får perfekta platser framför två bildskärmar och efter att ha armbågat oss fram till bardisken så sitter vi fullt utrustade till matchen. Lagom till start av matchen så kan vi se hur regnet börjar ösa ner utanför i gränden, vilket visar att vi gjorde rätt val att skippa utomhusscenerna.
En riktigt bra match fram till sista minutrana, som dessutom var på övertid. Då kom spiken i kistan. De hala spanjorerna hade just slinkit undan från en klar frispark och gör det sista målet. 1-2 till Spanien slutar matchen. Fy fasen. Här måste det dränkas sorger.
Snackar med en snubbe som brukar spela på jamet då Mats Qwarfordt kommer förbi och hälsar. Tydligen ska Bill Örström spela i källaren och Mats ska agera som gästartist. Bra musik med andra ord.
Det blev att man fastnade några timmar till och avnjöt blues när den är som bäst.
Några länkar, i brist på färska fotografier:
Bill Örstöm: http://www.billohrstrom.se/
Mats Qwarford: http://www.yonder.nu/
Från förr: http://www.progg.se/band.asp?ID=840
Jobbet
Efter en hård dag och kväll på jobbet så blir jag uppmött av min älskade fru. Trots att hon ska upp tidigt på lördagen så möter hon mig på Järnet, där jag kan ta en svalkande bärs och snacka av mig irritationsmomenten som varit under dagen.
Hon har också haft saker och ting som hänt under dagen som hon berättar och jag lyssnar men är förståss inne i min värld.
När jag beklagat mig färdigt så går vi hem och sen pysslar hon om min tå, där nageln håller på att ramla av bort, samtidigt som jag skriker av smärta. Det ska bytas plåster och nu måste det passas på eftersom jag just tvättat fötterna.
Att det luktar tåbira efter 11 timmar i samma skor hoppas jag att ni förstår. Att jag får tåbira i sandaler kanske är svårare att greppa men det kanske säger lite om odören i fråga.
Hon har också haft saker och ting som hänt under dagen som hon berättar och jag lyssnar men är förståss inne i min värld.
När jag beklagat mig färdigt så går vi hem och sen pysslar hon om min tå, där nageln håller på att ramla av bort, samtidigt som jag skriker av smärta. Det ska bytas plåster och nu måste det passas på eftersom jag just tvättat fötterna.
Att det luktar tåbira efter 11 timmar i samma skor hoppas jag att ni förstår. Att jag får tåbira i sandaler kanske är svårare att greppa men det kanske säger lite om odören i fråga.
torsdag 12 juni 2008
Britt
Finns det någon härligare än min älskade Britt?
Naturligtvis inte.
När jag vaknar på morgonen så har hon gjort kaffe med tilltugg. äter vi inte tillsammans så kan man läsa på en lapp bredvid kaffebryggaren: Laddat med kanel och kärlek. Å vad det värmer.
Igår vankades det jordgubbar med grädde när jag kom hem från jobbet och efter det så blev det kaffe.
Å vad jag älskar henne.
Naturligtvis inte.
När jag vaknar på morgonen så har hon gjort kaffe med tilltugg. äter vi inte tillsammans så kan man läsa på en lapp bredvid kaffebryggaren: Laddat med kanel och kärlek. Å vad det värmer.
Igår vankades det jordgubbar med grädde när jag kom hem från jobbet och efter det så blev det kaffe.
Å vad jag älskar henne.
måndag 9 juni 2008
Åldern
Att man börjar bli gammal är något som jag och en kompis och på jobbet, i samma ålder försöker skämta bort lite då och då. Med då och då menas några ggr om dan, för så ofta gör det sig påmint.
Det man kanske först och främst tänker på är kroppsformen, som brukar få namnet gubbhyllan. Hyllan i det här fallet är magarna som egentligen borde kallas för avlastningsbord. Att något borde göras åt saken visar sig genom att det är bökigt att böja sig ner till marken för att t.ex. plocka upp något. Visserligen inget som man behöver göra men skoknytningen kommer man inte undan.
Ett annat ålderstecken är när man tittar till på teletonen och upptäcker att det finns 4-5 missade samtal. Eller när man själv ska ringa och det tar runt 3 minuter att koppla bort knapplåset. Eller när man, (om man skulle råka hålla telefonen i handen) märker att telefonen ringer men man trycker på fel knappar och det slutar med att det inte finns någon i andra ändan när man väl svarar.
Det man kanske först och främst tänker på är kroppsformen, som brukar få namnet gubbhyllan. Hyllan i det här fallet är magarna som egentligen borde kallas för avlastningsbord. Att något borde göras åt saken visar sig genom att det är bökigt att böja sig ner till marken för att t.ex. plocka upp något. Visserligen inget som man behöver göra men skoknytningen kommer man inte undan.
Ett annat ålderstecken är när man tittar till på teletonen och upptäcker att det finns 4-5 missade samtal. Eller när man själv ska ringa och det tar runt 3 minuter att koppla bort knapplåset. Eller när man, (om man skulle råka hålla telefonen i handen) märker att telefonen ringer men man trycker på fel knappar och det slutar med att det inte finns någon i andra ändan när man väl svarar.
fredag 6 juni 2008
Nationaldag
Idag så såg jag kungen för första gången, vad jag minns i alla fall. Jag satt och käkade på lilla Hasselbacken när en polismotorcyckel indikerade att något är på gång. När krögaren slet ner en av de svenska flaggorna utanför restaurangen och sprang upp till vägen med sin fru och de flesta av personalen i släptåg, så var jag säker på att det var kungen som skulle komma.
En imponerande kortege (eller vad det heter, och stavas) med massor av hästar med soldater i flotta uniformer kom ridande, därefter en flott vagn med kungen och drottningen i. Just som han passerade krögaren så hälsade han med en handsträckning. Inte konstigt för han har stått på varenda kortege som varit utanför skansen i 28 år med sin stora fana. Dessutom har han naturligtvis fotografier på kungafamiljen på restaurangen.
Det var gränsfall att jag hann få i mig min mat innan lunchrasten tog slut.
Lilla Hasselbacken är en av de trevligaste restaurangerna i Stockholm. Den ger intryck av att vara en typisk sommarrestaurang, tack vare sitt enkla möblenemang och det vackra trähuset den är belägen i, men den är öppen året runt. Maten är perfekt och alla bilder på väggarna gör stället unikt.
Bara att rekommendera.
En imponerande kortege (eller vad det heter, och stavas) med massor av hästar med soldater i flotta uniformer kom ridande, därefter en flott vagn med kungen och drottningen i. Just som han passerade krögaren så hälsade han med en handsträckning. Inte konstigt för han har stått på varenda kortege som varit utanför skansen i 28 år med sin stora fana. Dessutom har han naturligtvis fotografier på kungafamiljen på restaurangen.
Det var gränsfall att jag hann få i mig min mat innan lunchrasten tog slut.
Lilla Hasselbacken är en av de trevligaste restaurangerna i Stockholm. Den ger intryck av att vara en typisk sommarrestaurang, tack vare sitt enkla möblenemang och det vackra trähuset den är belägen i, men den är öppen året runt. Maten är perfekt och alla bilder på väggarna gör stället unikt.
Bara att rekommendera.
onsdag 4 juni 2008
Jobb
Idag har det verkligen varit roligt att jobba. Detta trots att jobbet pågick ända till 22.00 och att det varit varmt som attan. Nu är det så att jag nästan jämt, tycker att det är roligt att jobba men ibland, som idag, kändes det extra bra. Inget speciellt hände men det flöt bra helt enkelt.
Det får mig att tänka på alla trista jobb man har haft där man redan på morgonen börjat reta sig på stället, sysslan eller chefen. Endast den egna stoltheten har gjort att man gått dit. Samma stolthet har också gjort att man till sist sagt upp sig.
Bland det tristaste har varit ett jobb på ICA fruktlager, där man packade apelsiner i nätpåsar, ofta av märket Maroc. Man fick sortera bort de som var gröna av mögel och om man tog i dem för hårt så sprack de. Usch, vilket skräpjobb. Hade dessutom en snuskhummer som chef och det han tyckte var roligast var att dra fräckisar och småtafsa på en grekisk brud som inte kunde någon svenska.
De andra skitjobben får jag ta upp en annan dag.
Det får mig att tänka på alla trista jobb man har haft där man redan på morgonen börjat reta sig på stället, sysslan eller chefen. Endast den egna stoltheten har gjort att man gått dit. Samma stolthet har också gjort att man till sist sagt upp sig.
Bland det tristaste har varit ett jobb på ICA fruktlager, där man packade apelsiner i nätpåsar, ofta av märket Maroc. Man fick sortera bort de som var gröna av mögel och om man tog i dem för hårt så sprack de. Usch, vilket skräpjobb. Hade dessutom en snuskhummer som chef och det han tyckte var roligast var att dra fräckisar och småtafsa på en grekisk brud som inte kunde någon svenska.
De andra skitjobben får jag ta upp en annan dag.
tisdag 3 juni 2008
Smaka på Stockholm
Så var det dags igen för restaurangernas dag i Stockholm och hur det är då i Kungsträdgården känner man ju till: Trängsel, blaskig öl i plastmuggar och mat som aldrig hade accepterats om den sålt på en restaurang (och som man måste äta minst tre portioner av för att bli mätt).
Underhållningen på scen gör att det i alla fall är värt ett besök.
De som har tid kan sätta i katetern och parkera sig i Kungsan mellan 4:e och 8:e juni.
Själv ska jag jobba!
Underhållningen på scen gör att det i alla fall är värt ett besök.
De som har tid kan sätta i katetern och parkera sig i Kungsan mellan 4:e och 8:e juni.
Själv ska jag jobba!
söndag 1 juni 2008
Akkurat
Vi velar fram och tillbaka om vi ska gå upp till Akkurat och se the Boppers ikväll (söndag). Det börjar med lite småtugg på Strömmen innan vi går ner och sätter oss på Gustav af Klint, för att avnjuta utsikten över Stockholm till en svalkande dryck. Där träffar vi på Alain Haynes, som tillfälligt bor på båten och vi snackar lite om dittan och dattan, tills de stänger baren och vi hinner få en sista beställning å då är klockan bara 20.00.
Vi frågar om han inte ska hänga med upp till Akkurat och lyssna på Boppers.
Han svarar: I gonna play with them tonight,,,,,,, Only three our four songs.
Tomorrow I will play on Stampen with Erics bluesband.
Vi frågar om han inte ska hänga med upp till Akkurat och lyssna på Boppers.
Han svarar: I gonna play with them tonight,,,,,,, Only three our four songs.
Tomorrow I will play on Stampen with Erics bluesband.
Väl hemkommen efter Akkurat, utan att ha kunnat fullfölja kvällen så kan konstateras att Bobbers var ungefär lika bra som vanligt, trummisen fyllde år och pausen mellan första och andra set drog ut på tiden så att många tröttnade och gick hem. Så även en själv. Huruvida det blev något lir för Alain Haynes eller inte fick vi aldrig reda på.
Å andra sidan har jag svårt att placera hans spelstil med Boppers. Bättre att ge sig till tåls och se honom tillsammans med Eric´s bluesband på Stampen imorgon, måndag den 2 juni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)