Kristider

Det har gått ett par månader sen jag skrev sist och mycket har hänt sen dess. Speciellt med ekonomin, både i Sverige och de flesta andra industriländer i världen. Nu har jag missat en del då jag reste bort i mitten på oktober då krisen redan hade startat, så det blev en relativt bekymmersfri tid som varade en dryg månad.
Att jag säger relativ beror på att jag hade en viss oro att flygbolaget skulle gå i konkurs medan jag var borta. Fick ett mail i början på november från en vän som hoppades att jag inte åkte med Sterling då de gick i konkurs medan jag var borta. Nu flög jag med bmi och SAS men de har väl inte alltför bra ekonomi heller. Hur som helst så kom jag hem igen och satte mig framför nyheterna på TV.

Bankerna låg illa till och sämst verkar Swebank ha det. Typiskt, det är där jag har min pensionsförsäkring och den innefattar inte den där bankgarantin som staten håller med. Om nu staten skulle råka ha några pengar kvar när bankerna gjort konkurs.

Att det skulle komma en tillbakagång var inget som man ens hade tvivlat på men jag hade trott att det skulle bero på att de fattigare länderna kom ifatt de rikare och att vi helt enkelt blir utkonkurerade.
Istället har en massa spekulerande rufflare gjort att företag blivit övervärderade och banker lånat ut pengar till folk som inte har råd att betala tillbaka dem. Globaliseringen har sen gjort att det sprider sig som ringar på vattnet. Folk har inte råd att överkonsumera och företag efter företag går i konkurs vilket i sin tur skapar arbetslöshet och som gör att folk till sist inte ens kan konsumera normalt. Dvs. betala för mat och husrum.
Vi är bara i början av krisen och regeringar i alla länder försöker ge konstgjord andning genom diverse bidrag eller skatteavdrag istället för att angripa själva problemet.
Vad är då problemet?
Överkonsumtion!
Vi människor måste lära oss att vara nöjda. Programmen på TV'n blir inte bättre för att den är platt, man behöver inte en jeep i stan osv.