Sommarnöje

I ett par dagar har jag nu varit ute vid mina föräldrars sommarnöje. Egentligen är det mitt och syrrans men jag har hållt mig undan de senaste åren, för att jag helt enkelt inte haft tid att vara där. Tid har däremot föräldrarna haft och de har förfasat sig över hur lat jag är som aldrig är där och "jobbar". Just det där ordet "jobba" har tagit överhanden, de senaste åren och när ställets har nämnts så har det alltid förknippats med jobb. Vem vill jobba de få lediga dagar man har?
Föräldrarna säger alltid: Vi ska ut på landet och jobba. Aldrig att de ska ut till landet och njuta. Samma sak får man höra om syrran varit där med sin kille. "De har varit ute på landet och jobbat". Jag är en skam för hela området eftersom jag inte är där och jobbar på sommaren men i år tänkte jag ändå ge det en chans. Dvs. försöka få en ändring så att sommarnöjet blir ett nöje istället för ett arbetsläger.

Först ringde jag arbetsledaren (farsan) och sa att både jag och min fru tänkte komma ut ett par dagar och jobba. Väl där så var arbetet redan i full gång då både morsan och farsan redan stämplat in och förberett sysslorna för dagen. Farsan gick runt ett varv med mig och förklarade allt som måste göras vilket rörde sig om: Laga staketstolpar, laga staket, skrapa staket, måla staket, skrapa fönsterkarmar, måla fönsterkarmar, ränsa stuprör, måla stuprännorna på insidan, göra en ny källardörr, hugga ved, ta bort mina cycklar osv osv osv.

I ett normalt läge hade jag tagit bussen hem redan vid det här läget men jag bet ihop och tänkte att jag ändp ska ge det en chans.

Den halvruttna staketstolpen som är 1,5 dm * 1,5 dm tjock och kanske 1,5 meter hög/lång skulle kapas av och en ny bit ska skarvas i. Redan här började bristerna på ordentliga verktyg göra sig påminda. För stolparbetet fanns en yxa, en hammare, hoftong, en kofot, en värdelös såg och en burk med krokiga och rostiga spikar. Till råga på allt så finns en hel stolpe som man skulle kunna ersatt den gamla med men den skulle sparas till en annan gång.

Det tog en dag att fixa stolpen varav större delen av tiden gick åt till att räta ut krokiga spikar och såga till bitarna så att stolpen till sist gick att få ihop.
Att jag har fått träningsvärk i ryggen och i låren är en annan sak men sämjan är fortfarande god.
Får se hur man ska göra i fortsättningen för det är en hel del staket att ge sig på. De allra risigaste delarna är de mot grannarna. Grannarna själva är inte intresserade av att krångla med staketet utan struntar i det till farsans stora förtvivlan. Personligen håller jag faktiskt med grannarna och skulle klara mig lika bra utan staket. Tom. bättre.

På morgonen när vi satt i solen och drack morgonkaffe så kände vi av faktiskt av lite av "sommarnöjet".