Att det snöat i natt blev jag snabbt varse om och temperaturen var -5 grader utomhus (å runt +19 inne). Det blev en kopp varmt kaffe och två mackor som min fru ordnat innan vi pälsade på oss och gick mot ytterdörren med ficklampan i högsta hugg.
Vilket skitväder!!!!
Det var knappt det gick att få upp dörren för all snö men med lite envishet så lyckades vi. Därefter pulsade vi fram i snö upp till knäna samtidigt som snön yrde runt oss. Det gick knappt att se fast vi hade ficklampa och mina glasögon snöade igen hela tiden. Efter 150 meter sa jag till min fru: Vi vänder, det här kommer aldrig att gå och det kommer ändå inte gå någon båt.
Hon envisades med att vi skulle fortsätta trots att det var jag som skulle till jobbet. Inte hon.
När vi gått en bit kom vi fram till den del av vägen som Mats hunnit ploga någon timme tidigare och det kändes som en rejäl lättnad, även om den redan hunnit bli översnöad. Enklare att gå med snö till anklarna än snö upp till knäna och dessutom lättare att avskilja var vägen går.
Efter en halvtimmes promenad är vi vid Ramsö brygga där vi fäller upp semaforen och tar skydd i vänthuset. Ytterligare tre personer står och väntar på båten, en pappa med sina två barn. Då Silverö inte dyker upp när den ska så ringer vi Vaxholmsbolaget som bekräftar att den är på väg men är lite försenad.
När Silverös lampor syns ca: 150 meter från bryggan så lämnar vi vänthuset och ger oss ut på bryggan där vi välkomnas ombord av Thommy.
I Vaxholm byter vi båt men istället för att vänta en halvtimme så fick vi vänta en och en halv timme. M/S Väddö hade assisterat M/S Vaxö som fått något elfel och drivit på grund vid jutviksholmen och var alltså försenad en timme. Ett tag trodde vi inte det skulle komma någon båt överhuvudtaget men på kontoret i Vaxholm blev vi uppdaterade hela tiden.
Efter en och en halv timmes väntan i Vaxholm bär så färden vidare in mot stan.
Nu är det bara passet utomhus ikväll som jag bävar för men jag känner mig rätt stolt att mot alla odds ändå närmat mig jobbet.
En sista blick ut genom fönstret jag ger mig iväg för den sista etappen med tunnelbana.
Väl påpälsad, vilket jag varit hela dagen, så tar jag tjuren i hornen och går iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar