Så var julafton avklarad

Så var julafton avklarad i år också! God mat och trevlig samvaro men också obehagliga känslor för min del. Så pass att jag inte tänker utsätta mig för dem igen så nästa jul tänker jag dra utomlands.

En annan anledning till att resa iväg, till varmare klimat, är den här snöyran som aldrig verkar ta slut. I dag vräker det ner ännu mer snö och av min skottning häromdagen märks inte ett smack. Bara att börja om från början men idag tänker jag vänta tills det snöat klart. Jag som från början har tyckt att det är jättehäftigt med all snö har tröttnat. Det räcker. Troligen blir det sista gången jag skottar i vinter för det verkar meninglöst. Dessutom har jag nött ut snöskyffeln. Får börja trampa ner snön istället. 

Isolerad ledning.

God jul

Istappar

Nu har vi fått en pulka av Lennart så då är det bara var sin hjälm som saknas.

Undrar hur många istappar man kan ha innan hängrännorna lossnar eller takkanten ger med sig?

Det är nu hjälmen kommer behövas.

Att snö kan vara så vackert

Isen under luftvärmepumpen är borthackad så nu nu hoppas jag att det klarar det sig i minst en vecka till. 

På morgonen vaknade jag av att jag hade så ont i ryggen. Måste vara den usla sängen som jag legat i, trodde jag tills min fru sa: Ja sa ju åt dig att inte skotta så mycket snö igår men du lyssnade inte på mig som vanligt.

Kolla hur snöhänget utanför fönstret vuxit till sig.  

Spåren efter snöskottningen är i alla fall kvar den här morgonen. 

Det finns tuffare grabbar än mig som gnäller för lite snöskottning.

Jag pratar om den här herren,  som plöjer sig genom isen med sin båt.

Bara amatörer tar upp båten på vintern inser jag nu och vad sådana som jag kallas för, som inte ens fick båten i sjön i somras, vågar jag inte ens tänka på. Ordet landkrabbor skulle inte räcka till på långt när.

Tillbaka mot Ramsö igen

Silverös fina julgran med tomten på bildskärmen. 

Uffe o Britta som skottat av båten och bryggan.

Den så snyggt upptrampade gången igensnöad igen.

Överhänget över fönstren är än större. Knappt man ser ut längre.

Solen hann titta fram innan mörkret hann lägga sig.

Riktigt skräpväder

Vi hade ställt väckarklockan på 6.30 igår kväll för att kunna komma upp i tid till 8.10-båten och efter en natts skön sömn så vaknar jag upp medan det ännu är mörkt.
Att det snöat i natt blev jag snabbt varse om och temperaturen var -5 grader utomhus (å runt +19 inne). Det blev en kopp varmt kaffe och två mackor som min fru ordnat innan vi pälsade på oss och gick mot ytterdörren med ficklampan i högsta hugg.
Vilket skitväder!!!!
Det var knappt det gick att få upp dörren för all snö men med lite envishet så lyckades vi. Därefter pulsade vi fram i snö upp till knäna samtidigt som snön yrde runt oss. Det gick knappt att se fast vi hade ficklampa och mina glasögon snöade igen hela tiden. Efter 150 meter sa jag till min fru: Vi vänder, det här kommer aldrig att gå och det kommer ändå inte gå någon båt.
Hon envisades med att vi skulle fortsätta trots att det var jag som skulle till jobbet. Inte hon.
När vi gått en bit kom vi fram till den del av vägen som Mats hunnit ploga någon timme tidigare och det kändes som en rejäl lättnad, även om den redan hunnit bli översnöad. Enklare att gå med snö till anklarna än snö upp till knäna och dessutom lättare att avskilja var vägen går.

Efter en halvtimmes promenad är vi vid Ramsö brygga där vi fäller upp semaforen och tar skydd i vänthuset. Ytterligare tre personer står och väntar på båten, en pappa med sina två barn. Då Silverö inte dyker upp när den ska så ringer vi Vaxholmsbolaget som bekräftar att den är på väg men är lite försenad.

När Silverös lampor syns ca: 150 meter från bryggan så lämnar vi vänthuset och ger oss ut på bryggan där vi välkomnas ombord av Thommy.

I Vaxholm byter vi båt men istället för att vänta en halvtimme så fick vi vänta en och en halv timme. M/S Väddö hade assisterat M/S Vaxö som fått något elfel och drivit på grund vid jutviksholmen och var alltså försenad en timme. Ett tag trodde vi inte det skulle komma någon båt överhuvudtaget men på kontoret i Vaxholm blev vi uppdaterade hela tiden.

Efter en och en halv timmes väntan i Vaxholm bär så färden vidare in mot stan.

 Nu är det bara passet utomhus ikväll som jag bävar för men jag känner mig rätt stolt att mot alla odds ändå närmat mig jobbet.

En sista blick ut genom fönstret jag ger mig iväg för den sista etappen med tunnelbana.

Väl påpälsad, vilket jag varit hela dagen, så tar jag tjuren i hornen och går iväg.

Det verkar bli varmare

Nu är temperaturen nere på -7 och det känns helt ok. Oron för sönderfrusna vattenledningar finns kvar även om det känns aningen bättre. Får gärna sjunka till -2 för att jag ska känna mig trygg. Nu väntas mer snö och att temperaturen ska gå över till plussgrader i natt. Lär väl bli översvämning i källaren i så fall.
Cyklarna börjar nog bli dags att ställa undan för det är tveksamt om de kommer användas de närmaste tre månaderna.

Vintern är här

Nu har vintern kommit och det med besked. 

När vi åkte ut till Ramsö igår kväll så tänkte jag: Hoppas att inte elen pajat för då kommer vi frysa ihjäl. Som tur var så var allt som det skulle när vi kom fram efter en trevlig båtfärd och 20 minuters promenad i månskenet. Efter en brasa så hade vi -13 grader ute och +14 i sovrummet vilket på morgonen var -15 ute och +15 i sovrummet. 

Snön hängde mäktigt över fönstren på baksidan och hela tvättlinan var täckt av snö.  

Fågelbordet skrapades fritt från snö och fylldes upp med frö.

Skönt att båten ligger på land.

Det ryker om vattnet för andra dagen i rad. Händer det i morgon också så lägger sig isen säger skärgårdsbona på ön.

Tänk, det här vackra vinterlandskapet har man missat i så många år då man alltid föredraget varmare breddgrader den här tiden. 

Istapparna indikerar att det skulle behöva isoleras mot taket. När det gäller isolering är jag mest oroad för hur det kommer att gå med vattenrören. Nu, när jag skriver detta, så har det ännu inte frusit och blir det inte varmare så lär jag få en hel del problem.   

Tömning

Idag tömdes tanken så nu får man tänka både en och två gånger innan man skiter. Nästa tömning är inte förens sista veckan i maj (i bästa fall).

Bilden nedan, togs dock i september då tanken tömdes sist, vilket var för tidigt. Dock ska erkännas att det varit en njutning att kunna skita obehindrat, vilket inte var fallet förra våren.

Får nog döpa om bloggens namn

Idag så kom Linas matte och husse hem igen efter sin tur till Åland med Eckerölinjen.
Vi har haft hand om Lina, en labb på drygt två år, i ett knappt dygn. När vi gick ut på den sista rastrundan så hörde vi en moppe komma i mörkret. Lina blev alldeles till sig och kanske kände hon igen ljudet på den för det blev ett väldigt hoppande och skuttande.
Vi misstänker också att det är husse och matte som kommer hem och i mörkret ser vi hur en flakmoppe närmar sig. En sitter på flaket och en på sadeln. Vi släpper loss Lina som springer i hundra knyck mot flakan.
Vi hängde med hem och blev bjudna på både det ena och det andra. Som extra krydda så fick vi en flaska wiskey som present.
Eftersom vi numera tillbringar större delen av vår tid på Ramsö så bör vi kanske byta namn på bloggen till "en röst från Ramsö".
 

Så var det höst igen

Vädret är ändå rätt hyfsat. Ovanligt varmt för den här tiden och det regnar mindre än i somras.

Permanent länk

Grillfest Ramsöberg

Ängsblomster

Idrottsskador

Det här med skador inom idrotten verkar vara något oundvikligt. Spelar ingen roll om det är ishockey eller längdhopp. Nu är jag konstaterat att även en av de mer stillsamma sporterna som Boule skördar sina offer. Det var en god vän som drabbades men inte av vad man först tänker på som att få en klantig med- eller mot-spelares klot i huvudet.
Hon hade sådan osis att hon bröt armen när hon snubblade på gränslinjen till boulebanan.
Idrott är inte bra för hälsan så det bästa är att sitta still eller ännu bättre: Ligga still.

Sverige

Lilla Hasselbacken

När jag suttit och tittat på fotbolls-EM och Sveriges matcher, först Sverige-Ukraina och sen Sverige-England, så inser jag hur patriotisk man är. 

Oundvikligen kommer jag att tänka på nationaldagen när kungafamiljen kommer åkande i häst och vagn på sin väg upp till skansen och passerar Djurdårdsslätten, där gänget från Lilla Hasselbacken möter upp med både svensk flagga och banderoll.  

Min fru som var på plats tog ett par bilder i år, 2012.
Lägg märke till detaljer såsom jazzorkestern bakom Tommy och hans hustru.

Jag är verkligen stolt när jag berättar för mina vänner att det är här, som jag brukar inta min lunch.
http://www.lillahasselbacken.se/

Ohyra