EU

Nu har man varit där.
I Bryssel alltså och bilden föreställer EU-parlamentet om nu någon skulle tvivla.

Staden är mer kuperad än jag trodde, även om man man inte kan tala om några större nivåskillnader. Jag hade trott att den skulle vara platt som en pannkaka. Lite halvbökigt att hitta i då gatorna sällan följer det vanliga rutmönstret.

Tunnelbanan är plankarnas paradis. För att åka med lokaltrafiken måste man köpa biljetter i automater, som inte alltid är lätta att hitta att begripa sig på. Sen saknades det spärrar liksom någon att fråga så det är bara att gå direkt ner till perrongen.
Vi fastnade förstås i en kontroll när vi klev av en spårvagnen som gick under jord, eftersom vi inte ens hade hittat var man ska stämpla biljetten. Nu var kontrollörerna vänliga och släppte igenom två klantiga turister ändå.

Såg riktigt komiskt ut när folk köade till de tre automaterna, för att köpa biljett till flygbussen. Inte ens Belgare, som hade mod nog att stoppa in kreditkortet i automaten, lyckades få ut någon biljett utan krångel.

Själva fick vi ut en biljett som kostade 1,70 Euro och som funkade på bussen (å tunnelbanan) men hörde sen att det var fel biljett. Vår skulle ha kostat 3 eller 4 euro.

Ja, som sagt: Här skulle en plankare trivas.

Även finsmakare av öl skulle trivas bra.