Frisk nog att jobba

Idag ansåg jag mig vara frisk nog att jobba så dagen började med: en påse med någon medicin klockan 6, Omeprazol (annan medecin) klockan 7, kräm med mjölk klockan 7.30 och 40 cl flytande alvedon klockan 7.40. Min underbara fru gjorde i ordning förpackningar med medicin som skulle tas under dagen liksom en matlåda bestående av en liten Yougort och en flaska Pucko.

Jag klarade hela arbetsdagen utan något större problem än att köpa en yougort till och då jobbade jag från 9.00 till 19.30. Utomhus dessutom.

Barrets syndrom

I tisdags opererade jag bort en slemhinna som vuxit upp i matstrupen.

Jag åkte till Huddinge sjukhus och var där klockan halv tio på förmiddagen och när jag väl hittat rätt och blivit uppropad så fick jag komma in i en sal där det redan låg tre andra. En säng var ledig och den var avsedd för mig. Jag fick ett skåp att lägga mina grejer i och en vit skjorta att ta på mig. Som tur är så var min fru med och såg att allting gick rätt till. Säkert så såg hon också hur livrädd jag var.

När jag väl lagt mig till rätta i sängen så kom det en syster för att sätta en nål i armvecket på mig.

Vilken är bäst att sticka i, sa hon. Spelar nog ingen större roll sa jag och förklarade att jag var livrädd för allt vad sprutor heter. Det blev i den vänstra armen och min fru försökte trösta mig så gott det gick. Ändå tyckte jag mig märka att de låg och småflabbade i de andra sängarna när jag skrek till.

Inte nog med att det skulle sättas en nål, man skulle koppla till dropp.

Det här gjorde att jag inte kunde röra vänsterarmen alls utan fick försöka hålla den lilla bok, som jag fått från min ena dotter, med högerhanden och dessutom bläddra med samma hand. Tur man aldrig läser böcker annars.

Väntetiden blev lång för min operation skulle nämmeligen filmas och visas live på en läkarmässa om Gastrologi vid Stockholmsmässan, där fanns läkare och professorer från hela världen.

Tiden gick och jag tänkte på allt som kunde gå galet med operationen och började hoppas att de glömt bort mig.

Klockan halv två tog de min säng och rullade ner mig till operationsavdelningen, utan att frugan fick hänga med.

Där förflyttade jag mig för egen maskin över till operationsbordet. En skötare bar droppet jag hade fäst på armen och hängde det på en ställning. Där låg jag och tittade på en stor filmkamera men även en massa sladdar och slangar. Jag försökte skratta, så mycket som man nu kan skratta i det här läget, mot kameran och vinkade. Tänkte att om jag ska visas upp på insidan så kan de väl få se en bit av utsidan först. Jag tänkte mig en sån där före och efter bild, men den där efter vill de nog knappast visa.

En narkossköterska kom och berättade att jag skulle sövas och min andning skulle skötas av en respirator. Två läkare presenterade sig och sa att det var just dom som skulle utföra operationen. den ena som var kvinnlig hade jag träffat tidigare så det kändes tryggt. En annan läkare kikade in och sa att han övervakade det hela. Även han kände jag igen och tyckte var en rätt rolig kille så även det lugnade mig något. det var ytterligare en sjuksköterska som jag kände igen från mina besök tidigare.

Sedan fick jag en mask att andas i och det blev svartare och svartare för ögonen och tills sist svartnade det totalt.

När jag vaknade igen så låg jag på en post-op avdelning med slangar i näsan och två dropp grunkor. Efter en timme så kom de och plockade bort slangarna från näsan och efter ytterligare en timme kommer de två läkarna som opererade och berättar att operationen gick bra. Säkert hade det applåderats inne i Stockholmsmässan.

Sedan blir jag uppkörd till avdelningen igen där min fru troget sitter kvar och väntar. Där upptäcker jag att de satt nål på högra handens översida, troligen för att tappa i eller ur något. Innebär att jag med vänsterarmen endast kan röra handleden och med högerarmen endast kan vika armbågen.

Efter en stund kommer två sköterskor för att ta bort nålarna, som dessutom är fastklistrade med tejp. Snacka om att det gjorde ont. Tur att i alla fall en av de andra patienterna lämnat salen och gått hem så man blev det i alla fall blev en mindre att skämmas för.

Klockan 21 kom lämnar jag sjukhuset och transporterades hem, med en hel hög med medeciner, ont i strupen, ont handen, ont i armen och stel i nacken.

Idag har jag fortfarande ont i matstrupen (bakom bröstkorgen och ner till magen) men kan i övrigt röra mig som vanligt, om man bortser från vänsterarmen och högerhanden, men har svårt att ligga eller böja mig framåt (gör ont i matstrupen). Äta riktig mat kan jag inte göra ännu utan får nöja mig med lite nyponsoppa, kräm och vatten.

-Han får bara äta flytande föda sa min fru till R på Järnet.

-Då kan du skicka ner honom för flytande har vi gott om här sa R

Undrar om det var soppa eller öl han menade......

Sköna höstdagar

Underbara höstdagar men vilka kalla sådana. Endast 2 grader i torsdags morse.

Trångt

Trafikrusning!

Hösten närmar sig